Allhelgonatid – anor, minnen och framtid, och nuet som är fyllt av blått.
En moster gav mig en gång en bok. En bok om alfabetets kluriga konstruktion och om hur aporna aldrig någonsin kunde ana dess storhet. Att dyka in i anmödrarnas mönsterskatt är lika omvälvande…
Jag behöver bara blunda. Som i en film befinner jag mig i en skog där jag går på en stig. Längs stigen finns hösten singlande löv som vart och ett är som ett mönsterark. Som ett kalejdoskop med tusentals färger, former och geometriska mönster omfamnas jag av en mönsterskatt som är omfattande. Som ringlande drakar på runstenar är stigens vindlingar många. Oväntat byter den riktning, nya detaljer kommer till, några stannar jag upp vid… Nu tar jag fram mina pennor, färger och papper och börjar rita.
En av byns damer kommer in i min butik. Nu var det ett tag sedan, men så kommer hon in och landar på en stol. Betraktar och intar med sina sinnen en mönstervärld i jordnära toner, av klassiska plagg, garner och textilhantverk. ”Det är en skönhetsupplevelse”, säger hon. Hon menar att här kan man komma in och fylla sina sinnen med skönhet. Vi behöver alla lite skönhet i våra liv.
Blå rosor tar form. Jag stickar i stickmaskinen med en underbart mjuk alpacka. Det ska bli en kofta till en dam av idag. En Lady med sommarfärger som passar i kalla toner. Skönt, behagligt och vackert.
Blå timmen är här. Alla helgons dag. Imorgon är det vinterns första dag enligt den gamla almanackan. Jag fortsätter att förhoppningsfullt tänka blått. Vävning pågår i Röros i Norge. Nya filtar är på gång i anrika väveriet med fjällvindens ylande utanför. Jag är så förväntansfull och har full tillit till att den färgsäkra genen är med mig även denna gång. Tacksam för anmödrars kunskap. Tacksam för att jag har all deras hjälp, särskilt idag på Alla helgons dag. Men nuet är här och alla behöver vi unna oss skönhet runtomkring oss. Lev väl.