Gurlis värld, Makt och mode

Kläder att bli lycklig av!

Det är något magiskt när vi trivs i de plagg vi älskar. Plagg som sitter som gjutna, som ett extra skinn vare sig det är snävt eller luftigt. Följsamt. Plagg med en stil, sådana som är klassiska och bekväma, har rätt proportioner, form, färg och kvalitet. Som har just den där rätta känslan.

Färgglatt med stil!

Så tar jag fram saxen för att klippa till mitt nya tyg. ”Villhöver” är ett roligt ord, vill ha och behöver. Så ska det vara när ett nytt plagg ska få komma in i garderoben. Jag har tänkt ut att det ska vara en helt vanlig klänningsmodell. Ja, vad är det? Medan jag tar tag i saxen hinner flera olika modeller fladdra runt i mitt huvud. Kanske bara en rak med liten ärm… fast, jag vill nog helst ha en omlott. Oj, räcker tyget? Hur fungerar mönsterpassningen då? Efter en stund har jag mätt alla delar, placerat om dem på tyget och hämtat min favoritklänning så att jag kan jämföra med den. Tar en paus, tar en glass, tänker i bilder och känner efter vad jag vill ha. Jag klipper till mig själv och klipper på gehör.

Tillit till processen är en viktig komponent. I couture-boken för stickade modeller har jag beställningar på plagg efter mått. Här har jag skissat upp modellen, bestämt karaktär, färg, form och stil. Här har jag kundens mått och den rörelsevidd som gör plagget bekvämt. A och o är provlappen. Den för många ofta förskräckligt tråkiga lilla lapp som ska stickas upp. Visst kan man många gånger följa banderollens guide, den brukar inte vara helt fel. Det är dock förfärligt tråkigt om måtten blir helt annorlunda. Jag stickar alltid provlapp och ångar på ordentligt med ångstrykjärnet. Magiska under, allt faller på plats, jag kan forma, dra och sträcka, eller fösa ihop och plantorka. När lappen beter sig som jag vill att det stickade plagget ska bete sig, då är det dags för räkning. Antal maskor och varv per decimeter. Voilá! Jag har facit!

Så stickar jag del efter del på stickmaskinen. Jag räknar varv, ökar och minskar bredden för att få rätt form på framstycke, bakstycke och ärmar. Märkliga delar blir det den här gången. Jag funderar hur det gick till. Det är ju bara matematik. Räknefel? Tillit till processen. Ja, så var det. Tålamod… Så behandlar jag plaggdelarna precis som provlappen. Det magiska händer och allt är enligt de mått jag bestämt att delarna ska ha. Jag syr ihop och det är klart för provning. Lycka när plagget sitter som det ska!

Kjoldelar stickade i lingarn. Direkt från stickmaskinen, den högra är ångad och har dragit ihop sig.

Hur det gick med min egen klänning? Jag klippte på gehör eftersom det var en klänning till mig själv. Att göra så ger mig en möjlighet att tänja på gränserna, att våga sträcka mig lite utanför min komfortzon eftersom jag kan justera formen utifrån eventuella överraskningar som uppstår. Ofta har jag kanske inte använt annat än en del av ett egenritat pappersmönster, som en guide, och så några mått efter en favoritklänning. En intuitiv process som jag alltid tycker är spännande… Lycka!
Så till sist… på stickorna just nu… ärm med fläta. Glad sommar!

På stickorna, Highland wool.